Jag sa alltid att du var den enda och bästa jag visste. Att du var min lycka och den som fick mig att orka igenom svåra stunder. Att jag skulle gå under utan dig.

Det var ingen lögn. Snart ett halvår utan dig bakom mig. Och jag är fortfarande förstörd. Har ingen riktig lycka och har gått under inombords. Litar inte på någon och vet inte vem som verkligen är äkta, så där som du var. Ingen i min närvaro har betytt så mycket som du gjorde och gör för mig.

Vill göra allt bra igen, ångrar allt som sades och allt som inte sades. För jag är ingenting utan dig.

Jag älskar dig. Min bästa vän & själsfrände.
Jag trodde vår vänskap var starkare än något annat. Men jag hade fel, och här står jag nu.